Det började med att mensen var sen. Inte jättesen, men ett par dagar, och den brukar alltid annars vara så punktlig.
Sambon var borta över helgen och jag ville inte ta ett test innan han kom hem, för jag ville inte vara själv. Jag hade mått illa på morgonen i tre dagar i rad och någonting sa mig att jag var gravid.
Jag själv förnekade det, jag åt ppiller, och hade gjort i nästan två år då jag bytte från ett annat preventinmedel, jag tog de alltid samma tid varje dag, så visst kunde jag omöjligt vara gravid. Jag hade mensvärk och ömma bröst, precis som innan mens.
Sambon kom hem och jag berättade att jag var lite orolig och han föreslog också ett test, han trodde omöjligen jag skulle vara gravid, och jag blev också mer och mer tveksam, hur skulle det ha gått till?
Jag tog ett test och bad sambon titta på det. "Hur ska det se ut?" frågade han, "Är det ett eller två streck?" frågade jag. "Ett" svarade han.
Jag gick fram och tittade, det var ett, men sedan började ett svagt, svagt streck till uppenbara sig, jag blev skakis och chockad. Kan det verkligen vara så?
Jag tog ett till några timmar senare och det visade samma sak, två streck. Jag var gravid!
Jag och sambon tittade på varandra, båda lika chockade. Hur har det gått till? Kommer vi klara detta? Helt oplanerat?
Egentligen tror jag vi båda visste svaret, vi ville inte ta bort det, vårt barn, hälften mig, hälften honom. Det var så självklart när allt lagt sig, att vi ska bli föräldrar.
Denna resan startade igår, och jag har googlat som tusan. Vad fasen ska man göra när man väl har fått plusset på stickan? Ringa barnmorskan! Så jag ringde, men det var semesterstängt idag, och jag skulle återkomma imorgon. En dag till med väntan, jag har så många frågor jag vill ha svar på.
Det här kommer bli vår största resa någonsin, resan med pyret.
0 kommentar(er)
